Vad kan man göra före, under och efter läkarbesök med barn?
Att tänka efter före – om att minimera barnets obehag på sjukhus
Jag tror att alla människor, oavsett ålder, känner ett visst obehag inför att vara patient.
Planera och optimera
Ibland, som vid akuta besök är det här svårt, men ofta går det faktiskt att förenkla situationen. Allt är lättare om man inte är trött eller hungrig. Kanske kan man boka tid så det passar barnets sovtider. Ta gärna med något att äta eller dricka som barnet tycker om – russin, festis, smoothie, kex, välling el dyl, för att snabbt höja blodsockret (och humöret) vid behov. Försök minimera antalet stick, be att eventuella blodprover tas i samband med att droppnålen sätts. Man kan tro att detta görs automatiskt, och det är nog allas strävan. Ibland är dock flera läkare inblandade, och den ena handen vet tyvärr inte alltid vad den andra gör. Du som förälder är ofta den som varit med på alla läkarbesök och vet om prover planeras från olika håll. Andra gånger kan det vara viktigt att våga avbryta undersökningen eller behandlingen om barnet inte orkar mer, här måste alla hjälpas åt att se hur barnet reagerar.
Smärtlindra!
Inför nålstick är det bra om barnet först fått bedövningskräm på stickstället. Krämen ska för bästa effekt sitta tillräckligt länge. Hur länge beror på ålder. Ibland ordinerar doktorn smärtstillande läkemedel (oftast paracetamol) i en högre dos än vanligt inför en undersökning eller behandling. Detta brukar kallas smärtdos och ges bara som engångsdos efter läkarordination. I alla andra situationer bör man följa dosrekommendationerna på förpackningen för att undvika farliga biverkningar.
Förbered barnet
Förklara lugnt på barnets nivå vad som kommer hända. Säg inte att det inte kommer göra ont om du tror att det kan göra det minsta ont. Säg hellre att det kan svida lite men att det inte är farligt. På
narkoswebben som tagits fram på Astrid Lindgrens Barnsjukhus finns bl a jättebra, interaktiva filmer som förklarar och hjälper barnet förbereda sig inför olika vårdsituationer såsom röntgen, sövning, operation, dropp, gips mm. Min erfarenhet är att narkoswebben kan användas för barn från ca 3 år. Det finns många barnböcker om att vara på sjukhus eller hos doktorn. Två av mina favoriter är Vem är sjuk? av Stina Wirsén och Emma hos doktorn av Gunilla Wolde.
Lugna barnet
Du som förälder är den bästa på att lugna ditt barn, det är hos dig barnet söker trygghet och det är därför viktigt att du är med på vad som händer. Känner du dig otrygg eller skeptisk, be att få förklarat det du oroar dig för. Ställ de frågor du bär på. Säg ifrån om det inte känns okej. Ibland kan det vara bra att prata med doktorn eller sjuksköterskan utan att barnet är med, innan undersökningen eller behandlingen görs. Beroende på ålder kan det fungera jättebra med avledning. Såpbubblor, klappa händer, skramla med nycklar, titta på film, sjunga, prata om saker barnet tycker om et c. I andra fall kan det vara bra att på ett lugnt och enkelt sätt förklara vad som händer under tiden det inträffar. Många barn vill gärna att man först visar på exempelvis föräldern vad som ska hända. Lysa i örat, titta i halsen, lyssna på hjärtat, andas i mask, rita på huden, sätta på en blodtrycksmanschett, få en ultraljudsprob på magen är några saker som kan vara enklare om barnet fått se hur det går till, och att det inte verkar farligt. Behöver barnet hållas fast är det bra om man kan hitta en bekväm och stadig position för dig som vuxen, helst med barnet i famnen. Håll ett fast grepp som inte gör ont och prata lugnande till ditt barn under tiden. Förklara att så fort det är klart kommer du släppa taget men just nu måste ni vara stilla. Släpp upp greppet så snart som undersökningen är klar. Ös beröm och positiv energi över barnet – oavsett hur det gick. Kritisera aldrig barnet för att det skrek, slogs, gjorde motstånd eller dylikt. Om undersökningen misslyckades – låt inte besvikelsen över det märkas. Beröm, beröm beröm! Det är otroligt modigt att vara patient! En liten belöning efteråt är viktigare än man tror. Bokmärke, klistermärke, glass, ja vad som helst som bekräftar just det modiga och bra som barnet just klarat.
Bearbeta vad barnet just upplevt
Även efter vårdsituationen finns ofta ett stort värde i att prata om vad barnet varit med om. Vill inte barnet prata kan man erbjuda andra sätt att bearbeta. Böcker, narkoswebben eller en egen doktorsväska – gärna med sådant barnet känner igen från sin egen upplevelse. Exempel på saker man ofta kan få med sig från sjukhuset om man frågar är spruta utan nål, träspatel, EKG-elektroder, hårskydd, munskydd, undersökningshandskar, kompresser, bandage et c. Fina, färglada plåster uppskattar de flesta barn att ha i sin doktorsväska. Inte sällan kan det kännas otäckt att själv få plåster, stetoskop eller andra främmande saker på kroppen, men om rollerna är omvända och barnet får vara den som bestämmer över den vuxna, dockan eller mjukdjuret som får utstå blir leken plötsligt ett fantastiskt sätt att förstå och återta kontrollen över situationen.
Sammanfattningsvis finns det mycket man kan göra för att göra vårdsituationen mindre skrämmande och smärtsam och jag tycker att man ska använda sig av alla medel man bara kan för att göra traumat så litet som möjligt. Dela gärna med er av era egna tips och erfarenheter, det finns mycket att lära inom det här området!