Hur kan man hjälpa barn före man går till sjukhus eller läkare?

Vad kan man göra före, under och efter läkarbesök med barn?

Doktor Cecilia har ett gästinlägg om detta!

Att tänka efter före – om att minimera barnets obehag på sjukhus

Jag tror att alla människor, oavsett ålder,  känner ett visst obehag inför att vara patient.

Planera och optimera

Ibland, som vid akuta besök är det här svårt, men ofta går det faktiskt att förenkla situationen. Allt är lättare om man inte är trött eller  hungrig. Kanske kan man boka tid så det passar barnets sovtider. Ta  gärna med något att äta eller dricka som barnet tycker om – russin,  festis, smoothie, kex, välling el dyl, för att snabbt höja blodsockret  (och humöret) vid behov. Försök minimera antalet stick, be att  eventuella blodprover tas i samband med att droppnålen sätts. Man kan  tro att detta görs automatiskt, och det är nog allas strävan. Ibland är  dock flera läkare inblandade, och den ena handen vet tyvärr inte alltid  vad den andra gör. Du som förälder är ofta den som varit med på alla  läkarbesök och vet om prover planeras från olika håll. Andra gånger kan  det vara viktigt att våga avbryta undersökningen eller behandlingen om  barnet inte orkar mer, här måste alla hjälpas åt att se hur barnet  reagerar.

Smärtlindra!

Inför  nålstick är det bra om barnet först fått bedövningskräm på stickstället. Krämen ska för bästa effekt sitta tillräckligt länge. Hur länge beror  på ålder. Ibland ordinerar doktorn smärtstillande läkemedel (oftast  paracetamol) i en högre dos än vanligt inför en undersökning eller  behandling. Detta brukar kallas smärtdos och ges bara som engångsdos  efter läkarordination. I alla andra situationer bör man följa  dosrekommendationerna på förpackningen för att undvika farliga  biverkningar.

Förbered barnet

Förklara lugnt på  barnets nivå vad som kommer hända. Säg inte att det inte kommer göra ont om du tror att det kan göra det minsta ont. Säg hellre att det kan svida lite men att det inte är farligt. På narkoswebben som tagits fram på Astrid Lindgrens Barnsjukhus finns bl a jättebra, interaktiva filmer som förklarar och  hjälper barnet förbereda sig inför olika vårdsituationer såsom röntgen,  sövning, operation, dropp, gips mm. Min erfarenhet är att narkoswebben  kan användas för barn från ca 3 år. Det finns många barnböcker om att  vara på sjukhus eller hos doktorn. Två av mina favoriter är Vem är sjuk? av Stina Wirsén och Emma hos doktorn av Gunilla Wolde.

Lugna barnet

Du som förälder är den bästa på att lugna ditt barn, det är hos dig barnet söker trygghet och det är därför viktigt att du är med på vad som  händer. Känner du dig otrygg eller skeptisk, be att få förklarat det du  oroar dig för. Ställ de frågor du bär på. Säg ifrån om det inte känns  okej. Ibland kan det vara bra att prata med doktorn eller sjuksköterskan utan att barnet är med, innan undersökningen eller behandlingen görs.  Beroende på ålder kan det fungera jättebra med avledning. Såpbubblor,  klappa händer, skramla med nycklar, titta på film, sjunga, prata om  saker barnet tycker om et c. I andra fall kan det vara bra att på ett  lugnt och enkelt sätt förklara vad som händer under tiden det inträffar. Många barn vill gärna att man först visar på exempelvis föräldern vad  som ska hända. Lysa i örat, titta i halsen, lyssna på hjärtat, andas i  mask, rita på huden, sätta på en blodtrycksmanschett, få en  ultraljudsprob på magen är några saker som kan vara enklare om barnet  fått se hur det går till, och att det inte verkar farligt. Behöver  barnet hållas fast är det bra om man kan hitta en bekväm och stadig  position för dig som vuxen, helst med barnet i famnen. Håll ett fast  grepp som inte gör ont och prata lugnande till ditt barn under tiden.  Förklara att så fort det är klart kommer du släppa taget men just nu  måste ni vara stilla. Släpp upp greppet så snart som undersökningen är  klar. Ös beröm och positiv energi över barnet – oavsett hur det gick.  Kritisera aldrig barnet för att det skrek, slogs, gjorde motstånd eller  dylikt. Om undersökningen misslyckades – låt inte besvikelsen över det  märkas. Beröm, beröm beröm! Det är otroligt modigt att vara patient! En  liten belöning efteråt är viktigare än man tror. Bokmärke, klistermärke, glass, ja vad som helst som bekräftar just det modiga och bra som  barnet just klarat.

Bearbeta vad barnet just upplevt

Även efter vårdsituationen finns ofta ett stort värde i att prata om vad  barnet varit med om. Vill inte barnet prata kan man erbjuda andra sätt  att bearbeta. Böcker, narkoswebben eller en egen doktorsväska – gärna  med sådant barnet känner igen från sin egen upplevelse. Exempel på saker man ofta kan få med sig från sjukhuset om man frågar är spruta utan  nål, träspatel, EKG-elektroder, hårskydd, munskydd,  undersökningshandskar, kompresser, bandage et c. Fina, färglada plåster  uppskattar de flesta barn att ha i sin doktorsväska. Inte sällan kan det kännas otäckt att själv få plåster, stetoskop eller andra främmande  saker på kroppen, men om rollerna är omvända och barnet får vara den som bestämmer över den vuxna, dockan eller mjukdjuret som får utstå blir  leken plötsligt ett fantastiskt sätt att förstå och återta kontrollen  över situationen.

Sammanfattningsvis finns det mycket man kan göra för att göra vårdsituationen mindre skrämmande och smärtsam och jag  tycker att man ska använda sig av alla medel man bara kan för att göra  traumat så litet som möjligt. Dela gärna med er av era egna tips och  erfarenheter, det finns mycket att lära inom det här området!

Texten: Inte skriven av mig, hittas på Doktor Cecilia:s blogg